Krog Mat

Därför gillar jag Hoze

Ägaren av restaurang Hoze, José Cerda, och jag kan prata om två saker i evigheter – sushi och Japan. Vi är båda helt förälskade i detta land i öster. José lite mer än jag.
Första gången vi träffades var när jag sammanställde en Göteborgs-guide för Gourmet för några år sedan. Han kom försent, vi plåtade, pratade och jag åt lunch. Det tog flera timmar – och det var faktiskt hans fel att kom försent till Bhoga som var nästa anhalt på matresan.

Nästa tillfälle var under en middag på Noma. Jag är med i ett nätverk som anordnat en lunch – jag visste inte vilka fler som anmält sig och plötsligt insåg vi båda att vi faktiskt träffats tidigare, och hela lunchen gick åt till att prata om – Japan. Sedan dess har vi haft kontakt från och till … Och självklart har jag väntat på ett tillfälle att kunna återvända Hoze.

Nyligen var jag i Göteborg för White Guide Galan och passade på att göra ett extra långt besök hos Hoze, som sedan sist byggt om restaurangen. Allt såg definitivt annorlunda ut än för tre år sedan. Nu finns sex platser och  inredningen är vacker, elegant och inbjudande i dova mörka färger. I det lilla rummet bakom disken står snart ytterligare en minirestaurang, Bifångst, redo för öppning. Där kommer Josés sambo Pia ansvara för maten (som jobbas fram tillsammans med José förstås). Detta innebär att Hozés omakase i höst går mot en ren sushiupplevelse – vilket jag välkomnar. För det är just sushin som gör Restaurang Hozé till en oas för en tokig sushiälskare som jag. Josés alla resor till Japan gör honom till en expert på ris, vinäger och tekniker. När jag besöker en sushirestaurang är det tyvärr många som, enligt mig, faller på just riset – det kan vara för sött, för salt eller för svagt i smaken. På Hoze är det magiskt.

Ett urval rätter jag fick under mitt besök på Hoze:

Vacker bricka med skaldjur.
Fräscha pilgrimsmusslor.
José Cerda bränner purjolök.
Ostron, kokt i tio sekunder, syrad grädde, gräslök, lavenderolja, svart te med toner av bergamott.
Pilgrimsmussla i skalet.
Äggvitevelouté, konfiterat ägg, torkat ägg.
Långa.
Hälleflundra.
Sill.
Röding som lagrats i 30 dagar.
Rödingen serverades med skinnet på.

Lunchen arrangerades av Göteborgs turistråd därför sätts inga betyg, men här kommer några tankar:

Bästa: Älskade riset – perfekt vinäger.
Bästa II: En viktig del i en sushimästares jobb är att konversera och interagera med sina gäster. José inbjuder till detta och det gillar jag.
Bästa III: Jag fick smaka röding som lagrats i 30 dagar. Magisk!
Sämsta: Glömde fota den grymt goda tamagon.
Sämsta II: Har lite svårt att få ihop blandningen av olika rätter – lite märkligt att gå från konfiterat ägg till långa.
Sämsta III: Ingen alkoholservering.

Kommer jag tillbaka?: Jajamensan gärna – och ser fram emot när José går “all in” i sin omakase.

 

Dela post:
Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.