Krog Krönika Mat

Den som väntar på något gott?

Den som väntar på något gott? Under ett krogbesök för en dryg vecka sedan fick jag uppleva en väntan som var allt annat än god.

Den som väntar på något gott, eller inget är som väntans tider. Men är det verkligen så kul att vänta. Jag funderade över detta och inser att kanske enda gången som väntan kan vara befogad är när man ska föda barn. Då är det ofta mysigt att vänta i nio månader. Om inte annat för att hinna förbereda sig inför det som komma skall.

Att behöva vänta på restaurang är däremot inte särskilt roligt, snarare upprörande. Och vad ska man som gäst göra när något sådant händer? För ett par veckor sedan besökte jag Göteborg. Denna stad där jag en gång bott, och där jag idag känner mig som en nostalgisk besökare. Vi hade kört ner och landat i Götet framåt 16-tiden. Tog ett glas champagne och några ostron på uteserveringen tillsammans med en kompis från förr. Tiden gick och jag insåg snart att det började bli ont om tid. Jag hade bokat bord på SK Mat & Människor kl 20.oo. Min vän körde mig och maken dit, för vi ville ju inte vara sena. Anledningen till att jag just valt SK var deras à la carte. Ville inte äta en hel avsmakningsmeny den här kvällen då vi grundat med lite aptitretare på hotellet.

Redan på plats insåg jag att det skulle ta tid. Vi fick vänta på menyn, på att få beställa och på drycken. Vi hade tänkt oss en 3-rätters men avvaktade ändå med desserten. Efter en timme dök första rätten upp, efter ytterligare en timme började vi undra var andra rätten tagit vägen. “Den är på väg” fick jag till svar av servitrisen. Maken började skruva på sig och tyckte att vi skulle gå därifrån. Följande konversation uppstod:

Jag: Nej, hon sa ju att den är på väg.
Maken: Vi går nu.
Jag: Men tänk om de redan börjat förbereda.
Maken: Pust.

Fem minuter senare kommer servitrisen: “Jo, förresten vad var det du är allergisk mot?”.

Maken: Du ser, de har inte ens börjat laga maten. Vi går!
Jag: Nej, nu stannar vi.

Den andra rätten dök upp tio långa minuter senare. Vad den smakade kan jag inte riktigt komma ihåg. Ingen av oss var särskilt nöjda, och så här efteråt vet jag inte om det berodde på matlagningen eller på vår irritation. Vi skippade förstås desserten.
Under 2,5 timmar hade vi serverats bröd, smör (mycket gott från Wilhelmsdals gårdsmejeri) och två rätter var. Hur borde vi ha reagerat? Borde vi gått? Borde vi klagat? Vi påpekade för servicen att vi fått vänta länge, men vi var i ärlighetens namn för trötta för att orka ställa till en scen. Vad borde servicen gjort? Jo, de borde förstås förklarat varför det tog så lång tid, bett om ursäkt och bjudit på något litet medan vi väntade. SK Mat & Människor är en restaurang med en stjärna i Guide Michelin, kanske borde de ta bort à la carte-serveringen om de inte klarar av att hantera den?

Första serveringen: Gravad torskrygg med rädisa och rättika dressad i rökt majonnäs, torkad torskrom och smörstekt örtbröd.
Andra serverigen: Krondillseldad havskräfta med bondbönor, gravad äggula och änggsyra.

När jag ändå är i gång ska jag berätta en kortis om när jag besökt trestjärniga Vendôme i Köln. Där hände något liknande. Middagen började vi 18-tiden och vid midnatt serverades sista desserten. Då hade en i sällskapet somnat. Resten gick upp till rummen och vi var endast två personer kvar för kaffegodiset – en marshmallow i form av ett gristryne. Så kan det också gå. Som sagt, inget är som väntans tider!

Borde vi tagit notan och gått eller gjorde vi rätt som stannade kvar?

View Results

Loading ... Loading ...
Dela post:
Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.