Björn Frantzén var i ungdomen en lovande fotbollsspelare, ja han hade till och med en proffskarriär på lut innan han bestämde sig för att bli kock. Självklart vill en tävlingsmänniska som Björn varken spela i korplaget eller mellanligan, nej han satsar förstås på OS-guld. Till sitt lag har han lockat till sig några av Sveriges främsta kockar – vi hittar bland annat Victor Westerlind, Petter Johansson, Robert Sandberg och Marcus Jernmark (som lockats till Frantzén från stjärnkrog i New York). På servicesidan har man dessutom värvat Carl Frosterud från Operakällaren – en riktig toppspelare.
Det är en grym laguppställning. Någonstans påminner detta mig om när Sverige sätter ihop ett landslag inför OS. Man plockar de bästa svenskarna från proffsligor runt om i världen, sätter ihop dem i ett lag och hoppas på vinst. På pappret är laget ett dreamteam men vem vet egentligen hur det kommer att gå? Vi vet i alla fall att de kommer att skapa en fantastisk måltid. De kanske inte når OS-guld så här en dryg månad efter öppning, men det förväntar jag mig heller inte. Visst har jag mina förhoppningar och tveksamheter. Tveksam för att jag på instagram sett copycat-tendenser – kuben från La Meurice, Punk Royal- inspirerade kaviar och vodka och serveringar i Saison-manér. Jag får dock inget av de två förstnämnda under mitt besök. Förhoppningar så klart – Restaurang Frantzén är årets stora händelse. En omtalat bygge som försenats med ett halvår, lokaler på 521 kvm, en fine dining-krog som satsar mot himlen – ja, kan det bli mer spännande?!
Jag besöker Restaurant Frantzén en vacker höstdag. Ni som känner mig vet att jag älskar luncher och en fredag kl 12.15 passar mig perfekt. Jag och maken är först på plats. Vi kliver in i den mörka entrén med den stora kött-kylen, tar hissen upp till 6:e våningen. Det är mäktigt. Den stora takvåningen är charmigt inredd. Det är som att kliva in i någons vardagsrum där Victor Westerlind, utvecklingschef, Carl Frosterud, restaurangchef, och Anna Rönngren, chefssommelier, tar emot. Balkongen med utsikt över takåsarna, det fantastiska ljusinsläppet och den öppna spisen där brasan ger ett hemtrevligt sken är magnifika. Här börjar lunchen – och här avslutas den också med petit four och desserter.
Lunchen då? Ja, nedan delar jag med mig av mina tankar. Men jag kan redan här avslöja att allt är otroligt vällagat och vansinnigt gott. Laget har dock ännu inte spelat ihop sig. Vissa saker fungerar inte smärtfritt och jag saknar en röd tråd i måltiden.
Björn Frantzén satsar högt. Just därför är jag kanske petig i vissa kommentarer. Det handlar inte om att peka finger – utan att jag vill dem väl. Om du ska bli bäst måste du också träna hårt, ta kritik, trilla ner, resa dig upp och bli ännu bättre!
Efter aptitretarna får vi en visning av några av lunchens råvaror.
Dags för huvudmenyn
Smakfullt och elegant!
Här händer något förbryllande. Vi blir erbjudna två extradesserter. När jag ätit extra-rätter på andra stjärnkrogar brukar de komma med en extra kostnad så jag tackar nej och går vidare upp för petit four i loungen. Väl i loungen frågar jag om kostnaden för desserterna och får reda på att de faktiskt ingår i menyn – precis som drycken till. Förklaringen till detta är att vissa gäster är mätta efter första desserten, därför är övriga sådana valfria. Detta gör mig lite besviken. Vi vill inte vara besvärliga och beställer in var sin dessert, som serveras i loungen.
Tyvärr fick jag ingen bild på petit four-brickan med bland annat macarons, praliner och marshmallows. Vi fick också en nybakad kardemummabulle som avslutning.
Efter måltiden känner jag mig omtumlad. Influenserna från Japan är tydliga men smakmässigt väldigt små. Menyn börjar finstämt och elegant för att sedan övergå i allt högre och djärvare toner. Som jag tidigare sagt står varje rätt stark för sig, men jag har svårt att se en helhelt. Grillen tillför ett spännande element men bemästras ännu inte till fullo, i övrigt anser jag att Mikkellers Drink’in in the Sun bör ersättas i det alkoholfria dryckespaketet och extra-desserterna kanske helt enkelt bara ska ingå.
Trots dessa små petitesser har vi en så trevlig lunch att vi inte vill gå hem. Kockar och personal minglar i loungen efteråt, det känns hemtrevligt och mysigt. Vi får höra att gästar stannat kvar i loungen till midnatt, tagit in en flaska vin och bara njutit av trevligt sällskap och vacker miljö. Så, nästa gång kan vi kanske bli ett gäng – och stannar kvar hela kvällen!
Vi dricker – alkoholfritt: Hjortron & Lapsang – Oxiderade äpplen, tsubu arare & dong ing – Jus Raisin Rose Cabernet, Alain Milliant, Bourdeaux, Frankrike – Drink’in in the sun, Mikkeller, Köpenhamn – Zakura, tomater & arabica -Björnbär, lavender & kakao nibbs – Havtornstrocadero
Vinpaket: Yamatoshizuku, Junmai Ginjo, Akita, Japan – Ichiro (no 1) Junmai Dalginjo, Dwzakura Japan – 2012 Corton Charlemange Grand Cru, Louis Jadot, Bourgogne, France – NV Barbeito Rainwater Riserva Melo Seco, Barbeto, Madeira – Kuma Beer, Qvänum Mat & Malt, Sverige – 2012 Cotê Rôtie Réserve, Stéphane Ogier, Rhóne, France – 2012 Sonoma Coastal Pinot Noir, Occidental, California, USA – 2016 Zweigelt Beerenauslese, Kracher, Burgenland, Austria
Betyg
Mat: 9/10
Alkoholfritt dryckespaket: 7/10
Vinpaket: 9/10
Service: 4/5
Prisvärdhet: 4/5
Dela post:
